tolvveckor

Va jobbit allt ska va.. kan de inte bara hända nått, vad som helst, som får en att tänka om, funkar inte så bra så här =/
Fan de e ju faktist mitt "liv" min tid, jag bestämmer ju igentligen själv hur ja ska må, eller? Hur kommer de sig då att jag inte mår som jag vill?
Har kommit på att jag är grymt svartsjuk! De viste jag knappt själv =/ Men va e då svartsjuka, tror det handlar om osäkerhet eller typ okontroll.. hur vänder man de då? så att man inte mår kasst av de, man kan ju inte skapa kontroll i alla lägen.. antingen gilla läget eller ta sig ur hela grejen, inte så svårt bara några ord så är problemet löst, men vill ju inte, hoppas ju fortfarande vilket är såå dumt å fel, kommer alltid vara svartsjuk med han, underlägsen kanske åxå är ett uttryck, vem vill va de ingen vettig människa iaf..
frågan är hur lång tid tar det att glömma? de e ju den tiden som skrämmer mig lite men om man väger upp de, hur lång tid tar det innan jag tröttnar? Då han inte länge är intressant.. låång tid tror jag, han vet hur man ska göra..
På nått sätt så vill jag nog att han ska va, säga, göra nått som gör mig riiktigt förbannad så man glömma med vilje, konstigt va? Nu är han ju bara så underbar, i rätt lägen, då blir de väldigt svårt...
Vilket fall så, dom veckorna som känndes bra, typ helt rätt, tänk om det nån gång kunde fortsätta att kännas så, va härligt! De kommer la en tid, ja vet, men när!?

nattinatt